Kennel Vixax

Irmas husse bloggar flitigt, alltid lika underhållande att läsa, det här med bloggandet förresten...jag har upptäckt att jag har full koll på vad mina vänner och bekanta gör genom att bara skumma igenom deras bloggar då och då....vilket gör att man inte ringer eller mailar...man vet ju vad som hänt ändå....så det är minsann inte BARA bra med bloggeriet....
Nåväl Irma  eller Java som hon heter i stamtavlan är den tik som jag egentligen BORDE ha behållit själv, hon var otroligt stabil, social och hade ändå resurser.  Avelsmässigt tror jag att Irma är den bättre av tikarna.
Men så föll jag ju för Jazza...hjärtat fick besluta....och ni som följt bloggen vet att jag inte hittade någon tillräckligt "bra" valpköpare till Jäger och därför valde att släppa Jazza.

Med facit i hand gjorde jag helt rätt, Jazza växer mentalt hos Annica och kan Annica bara styra upp och samla ihop yrvädret så blir det en kanontrevlig hund!

Tillbaka till Irma & Jäger...bägge har under en tid varit ganska loja och lågtempererade, inte mycket till föremålsintresse men destu större näringsdrift...inget kampande eller busande.

Jäger är ju stor och har vuxit fort så hans energi har gått åt att bara knalla runt, Irma har nog också vuxit även om hon inte är lika stor som Jäger....men nu är tänderna skiftade och den sista veckan /veckorna så har åtminstone Jäger tagit några rejäla kliv framåt, det bärs på saker, tuggas på saker, det hoppas , skuttas och leks, han far omkring som en bulldozer helt hämningslöst....vad jag läst om Irma så är det en snarlik utveckling...jag tror att Jäger & Irma är ganska lika varandra och utvecklas ungefär likadant.
Dock är Jäger mer allvarlig och har mer integritet än vad Irma verkar ha (positivt!)...Jag tror Irma i dagsläget har mer dådkraft och är en allmänt tryggare individ.

Jäger är en aning försiktig ännu när det gäller att vara ute och gå i mörker. Han är inte så förtjust i människor just nu eftersom de flesta  ser lite halvkonstiga ut ,,,,påbylsade med stora mössor, och halsdukar virade runt ansiktet, bylsiga  jackor, och framåtlutande gång i snålblåst och regn.

Det är fortfarande inga som helst problem med barn och ungdomar som kommer och går härhemma, han hälsar, viftar på svansen och blir glad och låter sig klappas om.... så länge ingen tar tag i honom och försöker tvinga sig på närgången kontakt, det har jag märkt att då mullras det i bröstkorgen och han blir inte så go...

Så det skall tränas hantering med förnuftiga människor som är hundvana. Som inte går för långt men som heller inte backar om det mullras lite.

Vad jag aldrig har förstått är folk som låter kreti och pleti hantera och lyfta i sina valpar, och om valparna svarar upp så ska kreti och pleti korrigera beteendet, genom at ruska runt och ifrågasätta  vad hunden håller på med.??? VARFÖR?

Min hund är inte allas klappehund, den kommer att få lära sig att hanteras med tiden, inför MH och vetrinärer, ev utställningar mm men har jag inget problem med hanteringen så lär jag ju SKAPA ett om jag låter en massa folk korrigera min hund...tror fan att hunden förväntar sig strid när det kommer till hantering sedan...

Nä ju mer positiv hanteringen blir under uppväxten, och sedan lägger man på ett  krav när hunden uppnåt mognad så kommer den att finna sig i att hanteras när jag säger att den ska göra det och tom uppleva det som ok.

Vi har diskuterat mycket valpfostran jag och några kompisar och det är så olika som man tänker...
Min erfarenhet är att ju hårdare hund destu mjukare metoder, ju mer man bråkar och härjar och korrigerar destu självständigare blir hunden och den kommer till sist att ta avstånd från en...den rör sig längre och längre bort på promenaden , och stänger av att matte/husse är med...

Då skulle jag hellre göra övningarna så lätta  så att jag alltid kunde belöna mer än korrigera....och inte ta strid om allt.

Några  anser att man skall böja det som krokigt skall bli i tid ,och tror mer på att utsätta valpen för 1000 störningar och miljöer och passar på att påverka/korrigera  den när den är liten..... att det är bättre att ta konflikterna då än senare när den kanske blivit större och självständigare....

Tja, man får väl göra det som passar en, samt att man tittar på vilken typ av hund man har...Jäger är vek, lättpåverkad,  och mattebunden, minns Kobra som vi hade...en betydligt hårdare och mer självständig hund " Kan själv" var hennes motto....



Nåväl nu flummar jag ut i periferin....Irma & Jäger ÄR lika till mångt och mycket...om än inte till utseendet:)

Läs mer om Irma i Olas blogg...länk finns till vänster:)